Ibland funkar det inte på nya hotellrum helt enkelt. Efter en lång resdag somnade jag relativt snabbt efter att lampan släcktes vid 01, men redan tre timmar senare vaknade jag av drömmar om intervjubokningar i det minst sagt digra tidsschemat. Efter det var det omöjligt att somna om, så jag får försöka ta igen det kommande natt. Lägg till det att jag tyckte att sängen var för hård, till och med för mig. Det har inför träningslägret i Marbella kommit in önskemål om över 60 intervjuer av den svenska mediastyrkan som är på plats så jag satte mig i sängen och planerade in några intervjuer på hotellet efter lunch. Frukosten serverades enligt vårt interna schema från klockan nio, men med min plötsliga insomni så var jag nere i restaurangen redan halv åtta då de öppnade. Vi har ofta egna rum på hotellen där vi äter frukost, lunch och middag och det är både skönt och tråkigt. Skönt att ”vara i fred”, men tråkigt att inte se några andra och se lite rörelse.

På det nuvarande hotellet är det en kombination, vi har en egen del på en etage ovanför salen där alla hotellgäster äter frukost. Det bjöds på en riktigt trevlig frukost i den ”allmänna” delen av lokalen och den menyn är självklart lite mer utsvävande än den sportiga menyn som erbjuds truppen. Det spelades härligt nostalgisk musik i lokalens högtalare och döm om min förvåning då jag för första gången någonsin under en frukost fick höra låten Sweet Virginia med The Rolling Stones från det legendariska albumet Exile on Main St. från 1972. Jag har dock hört Sweet Virginia live vid sex tillfällen; på Parken i Köpenhamn 1995, på Wembley Stadium i London 1995, på Brixton Academy i London 1995, i Stockholm Globe Arena 2003, på Olympiastadion i Helsingfors 2007 och senast på Friends Arena i Solna 2017. Jag var ensam ur AIK-truppen i en dryg kvart innan assisterande tränaren Nils Heingård dök upp på andra plats, vilket alltid är lika trevligt. Innan jag lämnade frukosten fick jag mig till skänks ännu en låt som man inte hör i offentliga sammanhang varje dag, eller ens varje år, nämligen låten The Man Who Sold the world från det tredje albumet med David Bowie.

Filip Wiklund och Olle Östman bor inte på truppens hotell utan i närheten och de kom över till hotellet under förmiddagen och det gjordes nya inslag till AIK+. Filip deltog både på ett förmiddagsmöte och åkte vid 11:20-tiden med till gympasset vid Marbella Football Center. Det var soligt och 13 grader när nästan alla satte sig i någon av de tolv bilarna som står till AIK Fotbolls förfogande under tiden här. Själv avstod jag gympasset då ingen media är på plats på de passen och jag stannade istället på hotellet för att boka in intervjuer till den externa media som rest ner från Sverige för att bevaka de svenska lagen. Med sju olika externa aktörer på plats så blir det ett oerhört pusslande för att få det mesta på plats på bästa möjliga sätt. Det är ett ständigt fixande och ett ständigt letande efter luckor i det minst sagt digra schemat. Arbetet som presschef i en fotbollsklubb är alltid levande vilket är fantastiskt, den enda baksidan är att man aldrig är hundra procent populär. Antingen tycker spelarna att man är tjatig då de ”ju talar med media hela tiden” eller så tycker reportrarna att de inte får de intervjuobjekten som de önskar. Jag brukar hålla mig lugn, men en gång minns jag speciellt då jag efter en segermatch på Friends Arena var tvungen att ryta till rejält mot en tidigare lagkapten. Han såg chockad och förbannad ut, men jag vann kampen och han genomförde intervjun som rättighetsinnehavarna hade betalat för.

När truppen återvände till hotellet stod lunch på schemat och till förrätt serverades en zucchini-soppa som fick betyget 4/5. Efter lunchen skulle media få sitt och Filip Benković gjorde Fotboll Sthlm och Expressen, Emmanuel Gono gjorde Fotbollskanalen, Danilo Al-Saed satt ner med Expressen och Fotbollskanalen, Dino Beširović pratade med Fotboll Sthlm och Kazper Karlsson gjorde Fotbollskanalen. Hotellobbyn är härligt stor och det finns gott om utrymme för de bokade intervjuerna. Efter en kortare vila på rummet var det senare under eftermiddagen dags för avresa till träningen på Marbella Football Center. Sportchef Thomas Berntsen, Olle Östman, Filip Wiklund och undertecknad tog en taxi till träningen och det var mulet väder när vi lämnade hotellet. Det skedde en otroligt lustig episod under den cirka tio minuter långa taxiresan då sportchefen i framsätet skulle berätta om någon mer eller mindre märklig mening på spanska, och när han skulle säga det till oss i baksätet så vred han på huvudet och yttrade orden precis när han hade ansiktet vänt mot chauffören. Den spanske föraren vände sig mot Berntsen med en förvirrad blick och fattade ingenting. Jag fick bita mig i armen för att inte vrålskratta då jag placerad snett bakom föraren såg den nollställda blicken på honom.

Väl framme på Marbella Football Center såg vi omgående ett välbekant ansikte och vi alla gick fram och kramade om personen. Den före detta AIK-spelaren Zachary Elbouzedi var på plats med sin nya klubb St Patrick’s Athletic FC och han sa att de skulle tillbringa en vecka i Marbella. Det är alltid lika trevligt att träffa Zach och han sände mig senare på kvällen ett fint meddelande. Det var under AIK-passet lite media och några supportrar på plats. Det var som vanligt hårdkörning och under slutet av träningen var nyförvärvet Filip Benković tvungen att kliva av planen för att, tillsammans med Victor Lyberg, åka till ett närliggande sjukhus med en spräckt läpp som var tvungen att sys. Daniel Kristoffersson var på plats under AIK-träningen och ”Disco” har inte bara en hyfsat bra koll på kommande transfers, han verkar även veta när dåligt väder är i antågande. Han gick förbi mig och sa att vi hörs nästa dag då han skulle lämna träningen. Strax därefter började det droppa, fortsatte med att strila och avslutades med ett fullständigt ösregn några minuter senare. Det var en minst sagt dyngsur AIK-kvartett som tog en taxi tillbaka till hotellet.

Det serverades middag klockan 19 och denna gång var förrätten något som jag skulle benämna som en ”falsk” kycklingsoppa, och då den varken smakade kyckling eller innehöll några kycklingbitar så blev betyget oerhört svaga 1/5. Jag begav mig därefter till hotellrummet för att svara på några mejl, och jag berördes speciellt av ett fint mejl som jag fick från en 84-årig AIK-supporter som tackade så mycket för dessa texter. Tack för det berömmet och fortsätt visa de rätta färgerna i Skåne! Jag tackar också för kommentaren under den förra artikeln från en av skådespelarna från kultfilmen G – som i gemenskap som jag nämnde i texten. Det blev en livlig kväll i lobbyn då det avslutades med livemusik under ett par timmar. Några i staben satte oss i ett TV-rum och tittade på Champions League-mötet mellan Manchester City FC och Club Brugge KV. Jag ska erkänna att jag knappt tittade med ett halvt öga då det måste vara AIK eller Chelsea FC för att väcka mitt intresse. Senare på kvällen stämde jag med chefstränare Mikkjal Thomassen av några kommande engagemang som behöver göras innan den allsvenska starten. Det blev en lugn kväll i Marbella och vid halv tolvtiden släcktes lampan denna gång och sömnen blev bättre än under den första natten.

”Wadin’ through the waste stormy winter
And there’s not a friend to help you through
Tryin’ to stop the waves behind your eyeballs
Drop your reds, drop your greens and blues

Thank you for your wine, California
Thank you for your sweet and bitter fruits
Yes I got the desert in my toenail
And I hid the speed inside my shoe”

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.