Torsdagen den 30 januari ringde väckarklockan 07:05 och jag var nere vid frukosten 35 minuter senare. Nils Heingård och Lukas Sinkunas var denna morgon på plats före mig. Det blev en lättare frukost, men jag var tvungen att synda med ett par kakbitar. Det är alltid lika kul att notera vem som är den förste spelaren som anländer till frukosten och denna dag blev det Mads Thychosen som stämplade in klockan 08:36. Mycket av frukostbuffén smakar utmärkt, men koordinator Thomas Thudin tog någon ostliknade sak och betyget blev ”det smakar inte ett skit”. Två-tre dagar in i ett träningsläger börjar alla rutiner sitta, och så även under detta besök i Marbella. Förutom alla hotellrum som ockuperas av AIK-truppen så finns det alltid bland annat ett rum för det medicinska teamet och ett rum för allt material, där även dagens tvätt samlas in.

Klockan 10:15 samlades truppen för ett möte och 25 minuter senare rullade bilkaravanen iväg från hotellet med destination Marbella Football Center som hade torkat upp efter ösregnet kvällen innan. Filip Benković var tillbaka i träning igen efter att han sytt några stygn på insidan av läppen. Han vek upp överläppen och visade de stiliga stygnen som den spanske läkaren gjort. Victor Lyberg var med Benković på sjukhuset och han berättade att läkaren efter stygnen avslutade sitt arbetspass och därefter skjutsade de två AIK:arna till ett intilliggande apotek där medicin kunde inhandlas. Undertecknad tog en taxi till träningen med Olle Östman och Filip Wiklund och föraren körde direkt igång Bob Marley och det avslappnande reggea-lugnet spred sig i bilen under de cirka tio minuterna till träningsanläggningen. Marbella Football Center bjöd på soligt väder och temperaturen visade på elva grader vid ankomsten och det blev varmare under träningspasset.

Jag mindes under träningen att Alexander Milošević fyllde år och skickade iväg ett meddelande till den forne lagkaptenen och gratulerade på 33-årsdagen. Efter återkomsten till hotellet var det lunch klockan 14 och det serverades en pumpa-soppa till förrätt som gav betyget 2/5. Efter lunchen var det återigen dags för lite media för spelarna och Fotboll Sthlm satt ner med Andreas Redkin och Elvis van der Laan, Jere Uronen med Fotbollskanalen och Mads Thychosen med Sportbladet. Dessutom var det under eftermiddagen podd-debuter för Håkan Sjöberg och Jompa Palmell då de satt ner med Testa stör och de kände båda två att det gick bra och var kul. Spelarna fick ett par timmar fritt efter lunchen och tog sig ner mot stranden för en fika, medan jag och några andra beslöt oss för att stanna kvar på hotellet. Jag tillbringade eftermiddagen nere i lobbyn då det spelas en helt fantastisk musik där nere. Låten som jag njöt mest av denna dag var John, I’m Only Dancing med David Bowie från nådens år 1972. Ibland känner jag att jag kanske blir lite för personlig i dessa berättelser från sidan av träningslägren, och kanske ska jag dra ner på utsvävningarna. Det tyckte varje fall en läsare som hörde av sig via mejl, och man ska ta till sig all kritik.

Klockan 18 var det dags för ett nytt möte för truppen och en timme senare stod middag på schemat. Det bjöds för andra gången under torsdagen återigen på pumpa-soppa och denna gång lyssnade jag på ett tips från Olle Östman och preparerade soppan med tabasco och helt plötsligt nådde den högre höjder än tidigare under dagen och nådde 4/5. Samtalsämnena under middagen handlade om en massa olika saker och mitt bidrag till samtalsämnet var en liten historia från tiden då jag gjorde min militärtjänstgöring på KA2 i Karlskrona. Vi håller på svenska middagstider på träningslägret, vilket inte alls passar den spanska kulturen. John Guidetti har erfarenhet från många år i Spanien och han berättade att den senaste middagen som han ätit på den liberiska halvön startade klockan 01:30 då han spelade i RC Celta de Vigo.

Efter middagen var det återigen dags för några bokningar med media och Bersant Celina satte sig i lobbyn med Fotbollskanalen. Studio Allsvenskans Hugo Månsson är också på plats i Marbella och boende på samma hotell som AIK-truppen. Under torsdagskvällen satt han ner med Danilo Al-Saed och Kazper Karlsson för två nya program från den allsvenska försäsongen. När allt var avklarat tog jag en tur runt hotellet för att slå ihjäl lite tid och stötte på en upphängd gitarr på en pelare receptionen. Gitarren hade en gång i tiden tillhört Kiss legendariske sångare Paul Stanley och han använde den tydligen under turnén 2001. Det blev en lugn kväll på hotellet, men precis innan jag skulle släcka ner så nåddes jag av nyheten att den engelska sångerskan Marianne Faithfull avlidit vid 78 års ålder. Jag tänkte då tillbaka till den enda gången som jag såg henne live, på Shepherds Bush Empire i London den 12 juli 1995. Vila i frid, Marianne Faithfull.

”It is the evening of the day
I sit and watch the children play
Smiling faces I can see
But not for me
I sit and watch as tears go by”

”It’s just an old war
Not even a cold war
Don’t say it in Russian
Don’t say it in German
Say it in broken English
Say it in broken English”

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.