Torsdagen den 20 april 2006 var ingen vanlig torsdag i svensk fotboll, det var dagen som vi som var på Råsunda Fotbollstadion skulle minnas av ett speciellt skäl under lång tid framöver, men nu äntligen kan lägga bakom oss. 2006 gjorde AIK comeback i Allsvenskan efter att under nye chefstränaren Rikard Norlings ledning vunnit Superettan i stor stil. Säsongen i landets näst högsta serie hade dock inletts riktigt skakigt med endast åtta inspelade poäng efter de sex första omgångarna, bland annat noterades 1–2 hemma mot Väsby United(!) där AIK-backen Per Karlsson bröt benet och missade resten av säsongen.

Comebacken i Allsvenskan inleddes mycket starkt och efter sju inspelade poäng under de första tre omgångarna var det dags för cupspel. AIK hade lottats att ta emot Hudiksvalls ABK på hemmaplan i Svenska cupen 2006 och Solna bjöd på molnigt väder och 3-4 ° C i luften då domaren Johnny Lundbäck från Karlstad blåste igång cupmötet. Det hade under för- och eftermiddagen regnat en del vilket gjorde Nationalarenans gräsplan något tungsprungen. Den nordvästliga vinden gjorde att det kändes som ett par minusgrader på min plats på den västra läktaren.

AIK började spela mot den södra kortsidan och ställde upp med följande startelva: 22 Nicklas Bergh – 17 Jimmy Tamandi, 4 Per Karlsson, 13 Daniel Arnefjord, 21 Robert Johansson – 7 Kristian Haynes, 6 Dennis Östlundh (K), 30 Dulee Johnson, 25 Brwa Nouri – 26 Nenad Lukić, 11 Bernt Hulsker och matchen hade lockat 2 715 åskådare. Bortalaget inledde matchen bra, men i den 36:e minuten slog Robert Johansson en hörna från höger som i andraläget nickades ner av Dennis Östlundh till mittbacken Per Karlsson som ca 15 meter från mål drog till på volley med högerfoten och bollen gick hårt efter marken förbi de täckande spelarna och innanför den vänstra stolpen utan chans för målvakten Dan Hagman. Exakt tid för målet var 35:41.

Målet betydde 1–0 i vad som till slut blev en fotnot i AIK:s cuphistoria då man vann med 4–0 för att i den efterföljande omgången slås ut av Kalmar FF, men det där ledningsmålet skulle komma att bli kultförklarat i AIK:s härliga fotbollshistoria. Två veckor senare skulle Per Karlsson bryta armen i hemmaderbyt mot Djurgården i Utvecklingsserien och ett nytt långt skadeavbrott följde för honom, men väntan på ett nytt mål skulle dröja oerhört mycket längre än konvalescensen efter armbrottet.

Lördagen den 25 februari 2017 på Kristianstads IP och 256 spelade tävlingsmatcher senare tog väntan äntligen slut. AIK tilldömdes en hörna i slutminuterna och Johan Blomberg stegade upp och lyfte in bollen mot den närmaste stolpen. Samtidigt stod Per Karlsson centralt placerad framför målet, ryckte ifrån sin bevakare Antonio Rojas och mötte bollen uppe i hörnet av målgården, ca fem meter från målet och fick via vänsteraxeln en bana på bollen som målvakten inte hann stoppa. Stort jubel bland lagkamraterna då de förstod vem det var som hade fått in bollen i motståndarmålet. Exakt tid för målet var 86:11.

AIK – Hudiksvalls ABK var Per Karlssons 19:e tävlingsmatch för AIK genom tiderna och Kristianstad FC – AIK var hans 275:e tävlingsmatch sedan debuten 2003. Att säga att det runnit en del vatten under broarna mellan de två målen är ingen stor överdrift. När det första målet gjordes fanns inte iPhone, Daniel Craig hade ännu inte debuterat som James Bond på bioduken, låtar som låg högt på de svenska topplistorna när målet gjordes var bland annat ‘Temple of Love’ med Alexander Bards grupp BWO och ‘Sing for Me’ med Andreas Johnson.

Som årskortsinnehavare på Chelseas matcher har jag när arbetet tillåter emellanåt möjlighet att följa laget på plats på Stamford Bridge i London och klubben har en liknande historia gällande en kultspelare som det dröjde oerhört lång tid för innan han gjorde mål. Den 28 januari 2007 gjorde den defensive mittfältaren John Obi Mikel mål i FA-cupen och sedan skulle det dröja tills den 21 september 2013, eller 261 matcher, innan han målade igen och genast kom ramsorna “He scores when he wants, he scores when he wants” och “We were there, we were there, we were there when Mikel scored” från läktarna och kanske ska vi som var på plats på Kristianstads IP i lördags nu börja sjunga “Vi var där, vi var där, vi var där när Pertan gjorde mål”…

***

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och behöver inte nödvändigtvis stämma överens med AIK Fotbolls.