I denna artikel intervjuar vi Jonas Blockert som är ledare i AIK Ungdomsfotboll. Jonas berättar varför han valt att bli ledare samt hans syn på höjningen av åldern för akademidelningen.

Hur började du som ledare i AIK?
– Jag har varit ungdomstränare i AIK sedan 2012 då jag började som föräldratränare i P07-kullen då min äldsta son började spela fotboll. Jag har även en son i P2010-kullen där jag också är tränare.

Du har under åren även haft flera uppdrag i AIK, kan du berätta om dem?
– Tidigare har jag haft ett samordnaransvar över P09-kullen. Med P08-kullen hade jag ett slags helhetsansvar då jag dels var med under delningsprocessen, då jag även blev huvudtränare i P08U. Jag hade ett samordnaransvar för P08-kullen samt som jag var med Akademin ibland. Detta gjorde att man fick en bred insyn i hela verksamheten och kunde se till så att vi gjorde samma saker oavsett vilket lag man spelade i. Jag har även varit med och startat upp nya kullar i Knatteskolan med fantastiska människor. Jag har nyligen tagit huvudansvaret för fantastiska P07U vilket känns som att komma hem igen till den kullen och med många killar, där allting startade.

Kan du berätta om din upplevelse som ledare under årens gång?
– När allt startade för mig i P07 Blå var vi ett fantastiskt gäng individer (Micke, PB, Putte, Glimman & Stefan) som i mina ögon bedrev en grym verksamhet där vi kunde lära av varandra på olika sätt. Min son blev skadad efter ca ett år och har varit borta i tre-fyra år från fotbollen. Det jag tror har fått min syn på ungdomsidrotten att ändras och kanske lärt mig se saker på ett lite annorlunda sätt då han själv inte kunde vara med och spela. AIK Ungdomsfotboll såg helt annorlunda ut på den tiden på många sätt, men främst så hade man då en nivågruppering av verksamheten det året barnen fyllde nio år.

Du var med om delningen som förälder och ledare för 2007-kullen, hur var hela den processen?
– 2015 var det dags för P07-kullen att gå igenom detta och det som hände just i vår grupp (och många andra) var att vi ”blev av” med 8-9 killar till utveckling & akademilagen. Dessutom 3st tränare då deras barn blev uttagna. Jag kommer så väl ihåg första träningen med killarna efter detta då vi var 5st killar på plats. Man kunde se på killarna att de inte mådde bra av det här och några kände sig värdelösa för att de inte var tillräckligt bra för att bli uttagna. Vi pratade väldigt mycket med både killarna men även föräldrarna om detta. Det var inte bara killarna som tog detta hårt utan jag minns även min kollega och broder, Micke Stjernborg, som mådde riktigt dåligt en period efter denna process och hade svårt att tolka det som hänt, med all rätt. Vi hade byggt upp en grym verksamhet där spelare och föräldrar stortrivdes och sen raserades hela den verksamheten, det kändes tungt. Även om vi visste om detta när killarna började spela så är det svårt att förbereda sig på.

Du var ansvarig ledare för P08U i den delningsprocessen, hur var den upplevelsen?
– När jag och Micke Stjernborg tog ansvaret för P08U bestämde vi oss väldigt tidigt att vårt viktigaste fokusområde under året skulle bli trygghet för barnen. När de nya U- och Akademilagen skapas så är ju även de nya konstellationer av barn. Precis som vilken grupp som helst av barn så är tryggheten grunden för trivsel, glädje, utveckling, allt egentligen. Vi satte oss ner ganska tidigt och skrev en Verksamhetsplan som var helt klar när delningsprocessen och U-laget var ”spikade”. Där var vi väldigt tydliga med föräldrarna vad vi kommer prioritera och göra under året med en tydlig betoning av ordet trygghet. Detta var ju också som sagt en helt ny konstellation av barn och föräldrar från olika lag i AIK. Allt detta samtidigt som vi startade upp de pojkgrupper och de spelare och ledare som var kvar tillsammans. Allt för att barnen inte skulle känna sig ensamma och värdelösa. Vi ville verkligen inte att de skulle uppleva det våra killar i P07 fick göra. Hur man än gör denna process och hur mycket tid man än lägger ner blir det ändå väldigt svårt att splittra grupper med barn i så tidig ålder och på något sätt tvinga in dem i olika konstellationer. Fotboll är ju ändå något barnen ska tycka är kul och något de väljer själva men när man inte ser den glädjen längre då känns det riktigt tungt.

Nu har du fått uppleva en höjd nivåindelnings ålder. Kan du beskriva skillnaderna?
– Detta ser jag oerhört positivt, på alla sätt och vis och är något jag verkligen tror på. Att slippa utsätta barnen för denna press och i vissa fall ångest i så tidig ålder som det faktiskt innebär med en nivågruppering. Det skapas väldigt ofta både förväntningar och en press från föräldrar på barnen vilket gör att motivationsklimatet runt idrotten blir rent ut sagt vidrig ibland. Tittar man på ett barns utvecklingskurva åldersmässigt, så är de helt olika vilket också styrker att denna indelning görs i allt för tidig ålder. Om ett barns kronologiska ålder är 8 år betyder det ju inte att man har samma utvecklingskurva som en annan 8-åring. Barnets biologiska ålder kanske är 6 år och då kommer utvecklingskurvan att komma senare. Det är dessutom ofta stor skillnad på ett barn som är född tidigt respektive sent samma år.Tittar man på de årskullar som är lite äldre där helt plötsligt barnen utvecklas olika och denna nivågruppering är gjord blir följderna att de barnen som ”flyttas ner” väljer att sluta spela fotboll. Att barn i så tidig ålder som 9, 10, 11, 12 års ålder slutar spela fotboll p g a att verksamheten ser ut på det sättet är total katastrof. Sen när det gäller AIK i helhet så är inte resultatet i matcherna i ungdomsfotbollen det viktiga, här är det viktigare att vi har ett A-lag som är bland de bästa i Sverige där vi kan ”fostra” egna spelare från ungdomsleden på sikt. Detta speglas också i ungdomsverksamheten med en tydlig långsiktighet när det gäller utveckling.

Träningsmetodiken har ändrats, hur skulle du bäst beskriva den?
– Det sätt vi tränar på idag där barnen får lära sig fatta egna beslut med matchlika övningar istället för statiska övningar som är väldigt svåra för barnen att relatera till under match. Jag ser en enorm skillnad på utveckling när det framförallt gäller spelförståelsen i det lag jag har i P2010-kullen idag jämfört med tidigare. Killarna spelar fotboll, det är inte vI som spelar åt dem. Med det menar jag att vi inte behöver säga åt dem var de ska stå, när de ska skjuta, vem de ska passa mm. Då blir det ofta bra just där och då, när du instruerar ett barn på det sättet men du kommer att få en statisk spelare som inte kan fatta egna beslut.

Några visdomsord till andra föräldrar från dig?
– Låter vi motivationen komma inifrån barnen själva, där de får bestämma och äga sin egen idrott, skapa trygghet, glädje och inte nivågruppera dem i för tidig ålder, så kommer vi kunna behålla så många, så länge som möjligt. Vi kommer kunna fostra både framtida A-lagsspelare samt skapa fantastiska minnen för barnen där de som äldre ska kunna blicka tillbaka och känna att det var sjukt kul att spela fotboll i AIK.

—————————————————————–

In this piece we interview Jonas Blockert who is a coach and leader at AIK Youth football. Jonas tells us why he chose to become a coach and his view on raising the age of selection for the Academy team.

How did you start as a coach/ leader in AIK?
-I have been a youth coach in AIK since 2012 when I started as a parent trainer with the boys born 07 when my oldest son started playing football. I also have a son in the Boys 2010 team where I am also a coach.

You have also had several assignments in AIK over the years, can you tell them about them?
– Previously, I was coordinator for all the teams born 2009. With the boys 2008 teams I had quite a broad responsibility where I was part of the selection process and subsequently became head coach in boys 2008 development team (the team below the academy team). I also had a coordinating- administration responsibility for the boys 2008 teams (those not selected for the academy or development team) and as I was with the Academy team at times. This meant that I got a broad insight and could see to it that all teams did same type of training regardless of which level team you played in. I have also been involved in starting up new groups in the AIK football school (6-7 years) with fantastic people. I have recently taken the head role for the fantastic boys 2007 development which feels like coming full circle, where everything started.

Can you tell us about your experience as a leader over the years?
– When everything started for me with the boys 2007 Blue team we had a fantastic bunch of individuals (Micke, PB, Putte, Glimman & Stefan) who in my eyes worked in a way where we could learn from each other in different ways. After about a year my son was injured and was away for over three years from football. I believe this experience changed my view of youth sports and maybe I learned to see things in a slightly different way when my son could not train and play. AIK Ungdomsfotboll looked quite different at that time in many ways, for instance there was an early selection in to ability groups the year the children turned nine.

You were part of the early selection as a parent and coach-leader with the boys born 2007, how was that whole process?
-It was 2015 when the boys 2007 went through this (early selection) and what happened just in our group (and many others) was that 8-9 players went to the development and academy teams. In addition, 3 coaches left when their children were selected for these teams. I remember so well the first training with the guys that were left, there was only 5 players. You could see that they didn’t feel good about this and some felt worthless because they were not good enough to be selected. We talked a lot with both the boys but also the parents about this. It was not only the young players who took this hard but I also remember my colleague and brother, Micke Stjernborg, who felt really bad for a period after this process and had difficulty interpreting what had happened. We had built up a really good group where players and parents enjoyed themselves and then the whole team was erased! It felt heavy. Although we knew about this, it is difficult to prepare for.

You were the leader of the boys 2008 Development team during their selection process, how was that experience?
– When Micke Stjernborg and I took the responsibility for boys 2008 Development team, we decided very early on that our most important focus during the year would be to ensure that the children felt secure. When the new Development and Academy teams were created, new groups of children were of course also formed. Just like any group of children, to feel secure and included is the foundation of well-being, joy, development, everything really. We sat down quite early and formulated a working plan that was ready when the selection process was completed. We were very clear with the parents what we will prioritise and do during the year, with a clear emphasis on the word security. This was also, as I said, a completely new constellation of children and parents from different teams in AIK. All this happened the same time as we started up all the other teams with the players and leaders who were left. We did this because the children would not feel alone and worthless. We really didn’t want them to experience what our guys in boys 2007 had experienced. No matter how this process is done and how much time you spend on it, it will be very difficult to divide groups of children at such an early age and in some way force them into different constellations. Football is nevertheless something the children should think is fun and something they choose themselves but when you do not see that joy anymore then it feels really heavy.

Now that you have experienced AIK youth football raising the Academy selection age to 13. Can you describe the differences?
– I see this as extremely positive in every way and it is something I really believe in. Just to avoid exposing children to this pressure and in some cases anxiety at such an early age, this is what early selection of children entails. It often pushes expectations and a pressure from parents on to children, which means that the motivation climate around the sport is purely horrible at times. If you look at a child’s developmental curve in terms of age, they are completely different, this also shows selection is often done way to early age. If a child’s chronological age is 8, it does not mean that you have the same development curve as another 8-year-old. The child’s biological age may be 6 years and then the development will come later. Moreover, there is often a big difference between a child born early and late in the same year. The fact that children as early as 9, 10, 11, 12 years of age stop playing football because the structure looks like this is a total disaster. Then when it comes to AIK as a whole, the result in child-youth matches is not that important, here it is more important that we have a senior team that is among the best in Sweden with our own players from our youth teams in the long term. This should be reflected in the club’s youth player development, where there is a clear long-term approach to development.

The training methodology has changed, how would you best describe it?
– The way we train today children learn how to make their own decisions with game-like exercises instead of static exercises that are very difficult for the children to relate to during the game. I see a huge difference in development when it comes to primarily the development of understanding ‘in’ the game, with the team I have in the boys 2010 group today compared to teams I had before. The guys play the game themselves, it is not us (coaches) who play the game for them. By this I mean, we do not have to tell them where to stand, when to shoot, who to pass to etc. It will often look good right there and then when you directly instruct a child, but you will end up with a static player who cannot make their own decisions.

Some words of wisdom to other parents from you?
– If we let the motivation come from within the children themselves, where they decide and own their own their sport, create security, joy and not select them at an early age, then we will be able to keep as many, as long as possible. We will be able to educate both future senior pro players and create fantastic memories for the children, so that when they are  older they should be able to look back and feel that it was fun to play football in AIK.