Nämner man Malmö stadion, Gamla Ullevi i Göteborg och Guldfågeln Arena i Kalmar för AIK-supportrar blir replikerna oftast direkt ”SM-guldet 1992”, ”SM-guldet 2009” och ”SM-guldet 2018”. Detta även från supportrar som inte var på plats, eller ens födda, de speciella dagarna då SM-gulden säkrades på bortaplan. Den mest mytomspunna arenan i AIK-historien är givetvis Råsunda fotbollstadion som för AIK:s del invigdes med en 4–0-seger mot Malmö FF den 18 april 1937 och var klubbens hem fram till och med den sista matchen, en snöplig 1–2-förlust mot SSC Napoli den 22 november 2012 där Edinson Cavani avgjorde för bortalaget med matchens sista spark.

Två SM-guld (1937, 1998) samt fem finalvinster i Svenska cupen (1949, 1950, 1976, 1985, 2009) säkrades under matcher på Nationalarenan i Solna. Sju av AIK:s 20 tyngre titlar säkrades med andra ord på Råsunda fotbollstadion vilket gör arenan till den mest vinstrika arenan i klubbens historia, föga förvånande med tanke på alla år som den var hemmaarena.

När det gäller SM-guld har dock AIK säkrat fler på en annan arena. Stadion i Stockholm byggdes inför de Olympiska spelen 1912 och AIK spelade sin första tävlingsmatch på Stadion den 13 april 1913 och arenan var därefter klubbens huvudsakliga hemmaplan fram till och med hösten 1936 då flytten till Råsunda fotbollstadion i Solna stod för dörren. AIK säkrade SM-guld i hemmamatcher på Stadion 1916, 1923 och 1932 vilket gör OS-borgen till AIK:s mesta SM-guldarena genom tiderna. AIK har även säkrat SM-guld på Lindarängens kapplöpningsbana och Råsunda IP. Cupsegrar i Svenska cupen har, förutom de fem på Råsunda fotbollstadion, av AIK tagits på Gamla Ullevi, Ryavallen och Nya Ullevi.

AIK är det lag som spelat flest allsvenska säsonger av samtliga lag sedan seriens start 1924/25. Säsongen 2020 blir Gnagets 92:a i Allsvenskan och man har därmed endast varit ur landets högsta serie vid fyra tillfällen och vid samtliga fyra tillfällen har en omedelbar comeback till Allsvenskan skett. Säsongen 1951/52 spelade AIK i Division II Nordöstra och vann serien överlägset före Karlstad BIK. Det allsvenska avancemanget säkrades på Råsunda fotbollstadion med fem matcher kvar. 1962 spelade AIK i Division II Svealand och vann serien vilket gav en plats tillsammans med tre andra lag i det allsvenska kvalet. I den sista kvalomgången, mot IS Halmia på Malmö stadion den 27 oktober 1962, var AIK riktigt illa ute med sekunder kvar av stopptiden. Men med matchens sista spark på den neutrala spelplanen kunde Benny Söderling, senare kallad ”Benny Guldfot” av förklarliga skäl, skjuta in nödvändiga 2–0 till AIK vilket innebar att Gnaget tog den allsvenska platsen som såg ut att gå till Landskrona BoIS.

De två senaste gångerna som AIK har varit ur Allsvenskan, 1980 och 2005, har avancemanget säkrats på en och samma arena och det är inte på en av klubbens mest välbesökta arenor genom tiderna. Arenan är Arosvallen i Västerås som invigdes 1931. 1980 inledde AIK spelet i Division II Norra riktigt skakigt och hade noterat tre förluster och tre oavgjorda matcher på de elva första omgångarna vilket gav en femteplats i tabellen, bakom Karlstad BK, Örebro SK, Degerfors IF och Vasalunds IF. Men om inledningen på serien var svag med AIK-mått mätt så var man oerhört starka under den andra halvan av serien. På de 15 avslutande omgångarna noterade AIK 13 segrar och två oavgjorda matcher. I hemmamötet med serietvåan Örebro SK den 4 oktober 1980 var ÖSK piskade att vinna, men AIK kopplade ett enormt grepp om den allsvenska platsen efter Ove Rübsamens segermål (1–0) i den 60:e matchminuten då ”Ryssen” nickade in Jyrki Nieminens frispark i målet vid Råsundas södra läktare. Avancemanget säkrades dock till 100% på Arosvallen fyra dagar senare efter att matchen slutat 1–1 inför 2 199 åskådare. AIK tog ledningen med 1–0 i den 35:e matchminuten efter att Anders Åslund fått bollen mot målet och en hemmaspelare skickat bollen vidare in i mål. Västerås SK kvitterade på en straffspark med kvarten kvar då man överlistade AIK-målvakten Leif Karlsson, men resultatet stod sig matchen ut och AIK var åter i Allsvenskan.

Nästan på dagen 25 år senare, den 3 oktober 2005, hade AIK möjligheten att se till att besöket i Superettan endast skulle bli ettårigt då man i den 27:e omgången besökte Arosvallen för ett möte med Västerås SK. AIK hade, under nye chefstränaren Rikard Norlings ledning, varit nära att säkra avancemanget i omgången innan då man tog emot Gais på hemmaplan, men gästerna kvitterade till 3–3 genom mittbacken Mattias Östberg i den 91:a matchminuten och Makrillarna förstörde därmed festen för merparten av de 23 460 åskådarna på Råsunda fotbollstadion. AIK inledde matchen på Arosvallen tveksamt och hemmalaget tog ledningen i den 18:e matchminuten genom den före detta Hammarby-forwarden Peter Markstedt. Fem minuter senare var det kvitterat efter att mittbacken Nicklas Carlsson slagit in målvaktsreturen på sitt eget avslut. Efter halvtidsvilan var det nästan bara Gnaget och det förväntade segermålet kom i den 71:a matchminuten. Kristian Haynes slog en hörna som nådde huvudet på Nicklas Carlsson som nickade in bollen i mål och den stora AIK-publiken på plats var i extas. AIK vann med 2–1 och säkrade därmed en plats i Allsvenskan 2006 där man som nykomlingar var nära att vinna serien. I och med segern och avancemanget säkrade även Arosvallen en framskjuten placering bland klassiska arenor i AIK-historien.

Sedan finns det även arenor som har förtjänat sin plats i AIK-historien av tråkiga anledningar. Den 15 oktober 1961 avslutades Allsvenskan för AIK:s del på Stora Valla i Degerfors. Det räckte med en poäng för AIK för att det allsvenska kontraktet skulle säkras, men laget föll med 0–2 samtidigt som Hammarby IF fick med sig 3–3 hemma mot IFK Göteborg. Örjans vall i Halmstad är för evigt förknippad med degraderingen den 28 oktober 1979 då hemmalaget vann med 2–0 efter mål av Rutger Backe och Stefan Larsson i den andra halvleken och firade klubbens andra SM-guld samtidigt som AIK-spelarna apatiskt klev av planen med vetskapen om att de inte skulle spela i Allsvenskan under det kommande året. Eyravallen i Örebro hamnade på den dystra listan den 30 oktober 1999 då Allsvenskan skulle avgöras. AIK vann med 2–0 efter mål av Andreas Andersson och Krister Nordin, men den stora AIK-publiken på plats fick besviket vända hem till huvudstaden efter att Helsingborgs IF fått SM-guldet på Nya Ullevi efter ett solklart offsidemål. Stadsparksvallen i Jönköping är en annan arena med bistra minnen från. Detta efter att AIK efter ett mycket dramatisk och långt straffavgörande föll mot IF Elfsborg i finalen av Svenska cupen den 25 maj 2001. AIK hade kommandot i straffavgörandet, men man lyckades inte knyta åt säcken.

Nu väntar vi med spänning på att den första titeln säkras på Friends Arena. Det var oerhört nära i den 29:e omgången, hemma mot Gif Sundsvall (0–0) den 4 november 2018 inför 50 128 åskådare då Heradi Rashidi på stopptid sköt i undersidan av ribban. Den sucken från den minst sagt guldsugna publiken kan nästan höras ännu.