Vi argumenterade för att om vi önskar att hjälpa den nästa generationen av Obolo, Mutumba och Ibrahimovic samt önskar våra spelare att förkroppsliga smokinglir med skruvdobb borde vi förändra vår fotbollskultur och de utvecklingsklimat vi skapar, för att fostra dessa egenskaper. 

Att fostra kreativa ögonblick och kreativa kulturer
Miljöns/kulturens påverkan på spelarutveckling är ett växande forskningsområde, men vad kan vi göra i praktiken?

I stället för att spendera hundratals miljoner på övergångssummor och toppmoderna anläggningar så borde föreningar investera i att förstå sin miljö och utveckla ett team av människor som kan facilitera en kreativ lärandekultur; en mer optimal utvecklingsmiljö för tränare och spelare. Av avgörande betydelse kan detta göras för en bråkdel av den totala kostnaden, men kräver smarta investeringar i områden som inte traditionellt erkänns som lika värdefulla.

Målet skulle vara att utveckla ett team av människor som kan förstärka värderingar som fostrar kreativitet, inom fotboll, även om en bredare kultur eller ett samhälle dämpar dem. Utmaningen blir att lära sig att förverkliga kreativiteten även om den har blivit utbildat ut av oss, och en nyckel till detta är vår organisations värderingar och miljöns design.

Teorin om självbestämmande motivation (self-determination theory) ger oss ett ramverk för att uppnå denna förändring. Genom att förstå människornas erfarenheter av autonomi (valfrihet och självuttryckande), kompetens och tillhörighet kan vi forma miljöer som bemöter dessa behov och sakta men säkert reversera effekten av kontrollerande miljöer, som utbildning kan vara. Vi kan reprioritera värderingarna och bana väg för kreativitet.

På gräset i AIK
Under denna rubriken går vi igenom vad artikelns innehåll innebär i praktiken och hur det kan se ut i AIK ungdomsfotbolls dagliga verksamhet på plan. I detta fall ger vi exempel hur ungdomsakademin och extraträningen arbetar för att skapa miljöer som främjar kreativa ögonblick. Från användandet av målbilder till övningsdesign.

Genom att arbeta med målbilder och intentioner snarare än en låst spelmodell kan vi rikta fokus mot det vi önskar uppnå men samtidigt ge utrymme för spelarna att involvera sig i beslutsfattandet och ge dem frihet att uttrycka sig själv. Detta ger spelarna ett större ägarskap i processen av att nå målbilderna, men även ett större ansvar, vilket leder till en större känsla av självbestämmande och självriktning. Det är allas kompetens som gör att vi lyckas, inte endast tränarens. Genom att bli presenterat med en målbild eller en utmaning stimuleras spelarna mer än om de får ett “facit” från tränaren. Detta betyder självklart inte att tränaren inte ger stöd och hjälper spelarna att nå målet. Tränaren behöver stötta och coacha spelaren till en högre grad om man vill lämna utrymme för kreativitet. Att endast ge direktiv blir att göra det lätt för sig själv och kan förstärka ett klimat som inte är gynnsamt för utveckling och prestation upp mot sitt potential. I och med det större ägarskapet menar vi att vi bemöter spelarens behov av autonomi, kompetens och tillhörighet till en större grad och skapar ett mer gynnsamt klimat för spelarnas självbestämmande motivation och utvecklingen av kreativa interaktioner. 

För att skapa en miljö som främjar vissa värderingar så kan vi skifta spelarnas fokus och intentioner. Detta kan vi göra i form av feedback men även enskilda övningars design. Exempelvis kan man ge en vanlig “kvadrat” (4 mot 2)  regeln att 15 passningar innebär ett extra liv för de bollhållande spelarna snarare än att 15 passningar innebär en extra vända i mitten för de två spelarna som försöker återerövra bollen. Plötsligt handlar “kvadraten” mer om samarbetet om att behålla boll snarare än att undvika jaga den. 

– Hjälpa spelarna uppfatta relevanta lösningar kopplat till hur vi vill spela, genom att forma deras intentioner med målbilder. Exempelvis intentionen att avancera.
– Genom övningsdesign och övrig metodik förstarka relevanta värderingar och dämpa orelevanta.
– Främja spelarnas känsla av ägarskap och kompetens genom att hjälpa de till lösningar snarare än ge de lösningar.
– Vi ger utrymme för spelarna att skapa sina egna lösningar till övningarna vi designar
– Vi hjälper att forma spelarnas kollektiva intentioner genom att ge breda idéer om vad de kan göra, samtidigt som vi väljer att inte ge spelarna ett specifikt hur de ska göra.

När vi som ledare, tränare, förälder och medmänniska interagerar med andra, lämnar vi utrymme för kreativitet? Vilka värderingar råder i vårt klimat och hur kan vi skapa och lämna utrymme för kreativitet när vi bemöter varandra?

/Gustav Høgmo