Vi argumenterar för att kreativa ögonblick är extremt värdefulla i fotboll men att utvecklingen av dem i stort sett är ignorerad eller missuppfattad. Hur utvecklar vi kreativitet?

I jämförelse med Sydamerika och Afrika påstår vi att svensk fotbollskultur inte främjar utvecklandet av kreativa ögonblick hos fotbollsspelare. Vi stödjer detta argument genom att hänvisa till bränslet som drev Zlatans utveckling, skolans påverkan och övergångssummorna som betalas för fotbollsspelarna som skapar mål. Slutligen ger vi förslag till hur man kan arbeta för att främja ett klimat som fostrar kreativitet hos spelarna.

Kreativa interaktioner, mål och övergångsmarknaden
I en fotbollskontext ville vi definierad kreativa interaktioner som något en eller flera spelare gör för att lösa en situation som bryter med ett etablerat mönster eller motståndarnas förväntan. En nylig studie “Good, better, creative”: the influence of creativity on goal scoring in elite soccer understryker den (uppfattade) vikten av kreativa interaktioner i fotboll. I denna studie bedömdes alla mål från FIFA-VM 2010/2014 samt UEFA Euro 2016 kvalitativt av tre ”fotbollsexperter”. Slutsatsen säger att kreativa interaktioner (som ofta skapar mer tid och yta) strax före ett skott, inlägg eller assist var den bästa förutsägande faktorn för om det blev mål eller inte. I dessa mästerskap påvisade lagen som gick längst i turneringen större kreativitet i dessa ögonblick (Kempe & Memmert, 2018). 

Om inget annat så visar denna studie att “fotbollsexperter” verkar förknippa kreativa ögonblick till att flera mål görs. Denna värdering resonerar med den europeiska övergångsmarknaden, där de “kreativa spelarna” (målskaparna) är de mest värdefulla.

Kreativa ögonblick och spelarutveckling
I en artikel nyligen publicerad i Frontiers in Psychology (skriven tillsammans med ledande professorer och FC Barcelonas lagsportsavdelning) understryker vi vikten av kreativitet för spelarutveckling:

“Mer än endast en prestation konceptualiserar vi kreativitet som en avgörande komponent av mänsklig utveckling och erkänner dess relevans för alla idrottare på alla nivåer (Rasmussen, Østergaard, and Glăveanu 2017). 

Kreativitet är inte bara ett mål att nå; det är processen eller sättet att nå vår potential. Det är en utvecklingsresurs som inspirerar och stimulerar ytterligare lärande, särskilt i sport (Rasmussen, Østergaard, and Glăveanu 2017).” (Vaughan et al. in press)

Kreativitet och kultur
Termen “Jogo bonito” (vackert spel) skapades för att beskriva det glada, kreativa och historiskt sett typiska brasilianska sättet att spela fotboll på. Det är ett sätt att spela på som exemplifieras av spelare som Martin Mutumba (Afrika) och Ronaldinho (Sydamerika). Det är också ett sätt att spela på som har inspirerad lärande och utveckling i världens bästa spelare. För exempel på detta behöver vi inte leta längre än Sveriges egen Zlatan Ibrahimović.

“Hela min generation i Malmö (1990-talets Sverige) älskade Brasilianska grejer och trick… vi laddade ner alla möjliga finter, grejer som Ronaldo och Romário gjorde… det var massor av spolning fram och tillbaks. Hur gjorde de det?… Jag blev helt besatt för att vara ärlig (s.38)… Jag brydde mig inte alls om svenskarna. Jag följde de brasilianska stjärnorna, som Romário och Bebeto (Lagercrantz, 2013, p. 36)…”

Kopplar en detta till spelarutveckling, kultur och kontext så kommer nästan en tredjedel av dessa spelare (i top 100 mest värdefulla) från Sydamerika eller Afrika (en statistik som hade ökat dramatiskt om föräldrarnas ursprung var inkluderat) och endast en spelare kommer från Skandinavien.

Intentionen att skickligt manipulera tid och yta för att vilseleda motståndaren är antagligen något som är djupt inbäddad i sydamerikanska och afrikanska kulturer. Däremot verkar det vara något vi behöver introducera här i Skandinavien.

Medan vi har sett spelare som Martin Mutumba (Afrika) och Ivan Obolo (Sydamerika) lyckas i AIK så ser vi att svensk fotboll inte fostrar spelare som demonstrerar kreativa interaktioner och inspirerar till ett fröjdfullt lärande i kommande generationer, iallafall inte på det sätt som Ronaldo och Romário gjorde för Zlatan och hur exempelvis Messi och Neymar gör för enormt många av dagens barn.

Medan kreativa interaktioner är högt värderade inom fotbollen – något som leder till självmotiverat lärande, flera mål och högre övergångssummor – så är de för det mesta frånvarande i skandinavisk fotboll. Speciellt om vi jämför Skandinavien med Sydamerika och Afrika. Så vad är det som hindrar utvecklandet av kreativa ögonblick i Sverige?

Kreativa ögonblick är högt värderade inom fotboll och en historia av kreativitet är tydlig i spelstilen till Ibrahimović, Mutumba och Obolo i Sverige.

Så varför fostrar vi inte spelare som påvisar mer kreativitet?

I Landet Lagom, där man helst inte ska skilja sig ut och jantelagen är stark.

I den mest tittade TEDtalken hittils (“Do schools kill creativity?” https://www.ted.com/talks/ken_robinson_says_schools_kill_creativity), ger Sir Ken Robinson en unik inblick i denna fråga. Han avslöjar miljöer, traditionella värden och praxis som krossar våra kreativa tendenser.

Sir Kens presentation har blivit en sensation eftersom hans budskap resonerar med våra erfarenheter. Vi känner igen oss i berättelserna eftersom vi, djupt nere, vet att han har en poäng:

“Skolor dödar kreativitet … misstag stigmatiseras … och vi växer inte in i kreativitet, vi utbildas bort från det.”

Som Picasso sa: “Som barn är alla konstnärer, svårigheten ligger att förbli konstnärer som vuxen.”

Att motstå denna svårigheten – att förbli kreativa – är något för få av oss klarar av att göra. Många av oss är smärtsamt medvetna om att möjligheten för kreativitet är begränsad i våra dagliga liv. Detta beror på att våra miljöer – utbildning, arbete och lek – ofta är överstrukturerade och värderar inte kreativitet eller främjar inte de värderingar som fostrar kreativa ögonblick. Studier har kommit fram till att vissa värderingar främjar kreativa ögonblick (kategoriserat som öppenhet för förändring) samtidigt som andra begränsar det. (Kasof, Chen, Himsel, & Greenberger, 2007). (Se bild)

Självriktning, stimulering och universalism är kategoriserade som värderingar kopplat till “öppenhet för förändring”, medans makt, konformitet och tradition är kategoriserade som “konformistiska och konservativa” värderingar. Tänk på dina erfarenheter från skolan, arbetet och idrotten, var det mer öppen för förändring eller mer konformistiska?  Tänk sedan på vad och hur vi “lär” den nästa generationen av barn, våra spelare. Från ett motivationsperspektiv så uppfattas dessa miljön som kontrollerande; spelare slutar känna att de vill spela fotboll och känner mer att de måste.

Denna videon demonstrerar effekten av kontrollerande miljöer. https://www.youtube.com/watch?v=kQjtK32mGJQ&t=8s

Data från AIKs FoU visar att makt, konformitet och säkerhet är värderingar som råder. Värderingar som fostrar ångest, och förstör inre motivation och glädje genom skandinavisk fotboll. 

Fredrik: Dem (förening X) har ett spelsystem och dem börjar när barnen är 10 (år gamla) att följa den här spelmodellen. Och det är “du är #10 (position på planen), du ska göra det här och om du gör något annat så gör du fel. Kommunikationen är ovanifrån och ner. Lärandet är så skalat ner, de blir en förening X spelare men de förlorar all kreativitet och de blir ofta styrda av tränaren, deras självbestämmande (självmotivation) är borta.”

Kreativitet ger ett glädjande engagemang och inspirerar till lärande, motivation och produktivitet i strävan efter vår potential. Så varför värderar inte det moderna samhället detta? Robinson föreslår att den kulturella inskolningen som upplevs inom utbildningsmiljöer delvis är att skylla, eftersom de främjar värden som begränsar kreativitet, stigmatiserar misstag och främjar en rädsla för misslyckande, han säger: “Om du inte är beredd att ha fel, kommer du aldrig att hitta något originellt.” Han kräver också en omprioritering av värderingarna inom utbildning och säger: “Kreativitet är lika viktigt i utbildning som läskunnighet och vi bör behandla det med samma status.”

Sir Kens budskap är enkelt: om du inte värderar kreativitet högt så kommer du aldrig vara kreativ. Våra värderingar är intentionerna som ger upphov till våra beteenden, så vi behöver förstå vad som är våra värderingar och var de kommer ifrån, samt hur de påverkar våra intentioner och beteenden i vardagen.

Miljöerna vi lever och arbetar i gör det svårt att förkroppsliga öppenhet för förändring, värderingarna som förstärker kreativitet. Dessa värderingar slås ut av oss medan vi undermedvetet anpassar oss till traditioner, söker godkännande och slåss för social makt. Detta är inte abstrakt forskning från ett isolerad laboratorium, detta är en stor upptäckt från den första doktorsgradsstudien från AIKs FoU avdelning, genomförd i vår kultur och på vårt gräs.

Så om vi önskar att hjälpa den nästa generationen av Obolo, Mutumba och Ibrahimovic samt önskar våra spelare att förkroppsliga smokinglir med skruvdobb måste vi förändra vår fotbollskultur och de utvecklingsklimat vi skapar, för att fostra dessa egenskaper.

I del 2 diskuterar vi vad detta innebär och ger konkreta exempel från AIK Ungdomsfotboll och extraträning.

/Gustav Høgmo